Detta är basfödan i mitt nya land. Det är ugali, även kallat obokima, och för oss är det majsgröt. Det är majsmjöl, wimpi, kokat med vatten. I början hade jag lite svårt för det men nu tycker jag att det är jättegott. Man tar en klump ugali i handen och formar den till en skål och fångar upp tillbehören med den. Efter att äta med händerna varje dag känns det jättekonstigt de få gånger jag fått bestick. Händerna är ju väldigt användbara. Här säger dem att hemligheten bakom att kenyanerna är så duktiga löpare ligger i att dem äter så mycket ugali. Så nu hoppas jag på att kunna konkurera ut Usain Bolt efter den här ugaliresan!
Till ugalin äter man ofta sukimawiki. Det är blad som man kokar till en grön röra. Det finns hur många olika sorters växter som helst att göra den här blandningen på och alla smakar olika, men majoriteten är väldigt goda. Min favorit är vitkålsröran! Det är vitkål, morötter, tomat, rödlök, vitlök och lite sukimawiki blandat i en saftig röra. Det är SÅ gott!
Sweet Banana. Superliten banan som smakar godis!
Bananträd utanför mitt fönster.
För några veckor sen var bananerna från vår gård mogna. Då gällde det att vara snabb! Under en vecka åt vi bananer konstant! Bananer till frukost, kokt bananmos till lunch, bananmos med chapati till middag och sweet bananas till efterrätt. Jag mådde nästan illa av bananmängden! Men i slutet av veckan var bananerna övermogna och gavs bort till djuren och sen dess har jag inte ätit en enda banan i mitt hem. Här äter man verkligen efter vad trädgården erbjuder.
Detta är chapati som jag älskar! Det tar himla lång tid att steka alla chapatisarna men det är värt väntan i det lilla köket för det är så mumsigt!
Färskpressad passionsfruktsjuice!
Frukterna i Kenya är som att äta en bit av himmelen. Allt är så färskt, söt och gott! Mina favoriter är ananas, pawpaw, vattenmelon och mango. Det är lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar